Årets spel...?
Idag har jag tagit ledigt från jobbet.
Lite för att jag är förkyld och inte mår så bra...
Men främst för att kunna dedikera dagen till att spela Fallout 3!
OMG! Det är så sjukt bra.
Funderar på om jag ska börja skriva recensioner här på bloggen...?
Skulle jag göra det skulle Fallout 3 lätt få 10/10 Skäggsluskar.
Bara det faktum att jag kan välja att få en karaktär som ser ut som jag, med skägg (!) dessutom, gör det ju sjukt awesome.
Ja, alltså, det är ett jävligt bra spel, helt enkelt.
Lite för att jag är förkyld och inte mår så bra...
Men främst för att kunna dedikera dagen till att spela Fallout 3!
OMG! Det är så sjukt bra.
Funderar på om jag ska börja skriva recensioner här på bloggen...?
Skulle jag göra det skulle Fallout 3 lätt få 10/10 Skäggsluskar.
Bara det faktum att jag kan välja att få en karaktär som ser ut som jag, med skägg (!) dessutom, gör det ju sjukt awesome.
Ja, alltså, det är ett jävligt bra spel, helt enkelt.
Lone Wolf
Jag började köra en solokampanj (alltså för bara en spelare) som hette Lone Wolf, med Kettil och Mikael i torsdags. De var spelledare, jag var spelare.
Det var väldigt klichéigt, och väldigt kul.
Jag var en Kai Lord, den sista av min sort. Alla andra Kai Lords blev dödade i en attack från landet Sommerlunds uråldriga fiende The Darklords. Ja, ni märker ju själva.
Hursomhelst skulle nu min karaktär ta sig till huvudstaden (som hette något i stil med Stormgard...) och varna kungen för The Darklords.
Själva spelet gick mest ut på att Kettil och Mikael läste upp vad som hände, och att jag då och då fick välja mellan två eller fler alternativ, typ "Väljer du att fortsätta på stigen, eller går du in i skogen?".
Beroende på vad jag valde så hände olika saker. Jag fick också välja fem olika "Disciplines" alltså typ Förmågor, som min karaktär hade, och som kunde hjälpa mig på olika sätt.
Ibland kunde jag också hamna i strid, och fick då slå lite tärningar för att se hur mycket skada jag tog, respektive delade ut.
På det hela taget var spelet underhållande, underbart klyschigt, och ganska spännande, om än linjärt.
På slutet av äventyret lyckades jag nå fram till huvudstaden och varna kungen (yes!). Kungen talade då sedan om för mig, att för att besegra Darklords, skulle man vara tvungen att hitta det legendariska magiska svärdet The Sommerswerd! (Ja, ni läste rätt, SommerSWERD). Kungen frågade om jag ville bege mig iväg för att hitta swerdet.
Man tackar ju inte nej till en episk quest, liksom...
Väntar med spänning på att få köra nästa del.
Det var väldigt klichéigt, och väldigt kul.
Jag var en Kai Lord, den sista av min sort. Alla andra Kai Lords blev dödade i en attack från landet Sommerlunds uråldriga fiende The Darklords. Ja, ni märker ju själva.
Hursomhelst skulle nu min karaktär ta sig till huvudstaden (som hette något i stil med Stormgard...) och varna kungen för The Darklords.
Själva spelet gick mest ut på att Kettil och Mikael läste upp vad som hände, och att jag då och då fick välja mellan två eller fler alternativ, typ "Väljer du att fortsätta på stigen, eller går du in i skogen?".
Beroende på vad jag valde så hände olika saker. Jag fick också välja fem olika "Disciplines" alltså typ Förmågor, som min karaktär hade, och som kunde hjälpa mig på olika sätt.
Ibland kunde jag också hamna i strid, och fick då slå lite tärningar för att se hur mycket skada jag tog, respektive delade ut.
På det hela taget var spelet underhållande, underbart klyschigt, och ganska spännande, om än linjärt.
På slutet av äventyret lyckades jag nå fram till huvudstaden och varna kungen (yes!). Kungen talade då sedan om för mig, att för att besegra Darklords, skulle man vara tvungen att hitta det legendariska magiska svärdet The Sommerswerd! (Ja, ni läste rätt, SommerSWERD). Kungen frågade om jag ville bege mig iväg för att hitta swerdet.
Man tackar ju inte nej till en episk quest, liksom...
Väntar med spänning på att få köra nästa del.
