Geeks 'n Drugs

Igår så plockade och åt jag en svamp som jag trodde/hoppades var psykalelisk. Enligt vissa källor (inte flashback faktiskt) så skulle den vara bland de 4 mest potenta psykadeliska svamparna i världen.



Jag åt kanske 20-30 stycken, och inväntade med spänning resultatet.

Men efter en timme så var det enda jag kände av lite svettningar, ett visst pirr runt rumpan och ett glatt humör.

Och det var det inte värt, inte så äckliga som de där jävla svamparna var.

Idag har jag tagit ledigt från jobbet.

Lite för att jag är förkyld och inte mår så bra...

Men främst för att kunna dedikera dagen till att spela Fallout 3!

OMG! Det är så sjukt bra.

Funderar på om jag ska börja skriva recensioner här på bloggen...?

Skulle jag göra det skulle Fallout 3 lätt få 10/10 Skäggsluskar.

Bara det faktum att jag kan välja att få en karaktär som ser ut som jag, med skägg (!) dessutom, gör det ju sjukt awesome.

Ja, alltså, det är ett jävligt bra spel, helt enkelt.

Jag började köra en solokampanj (alltså för bara en spelare) som hette Lone Wolf, med Kettil och Mikael i torsdags. De var spelledare, jag var spelare.

Det var väldigt klichéigt, och väldigt kul.

Jag var en Kai Lord, den sista av min sort. Alla andra Kai Lords blev dödade i en attack från landet Sommerlunds uråldriga fiende The Darklords. Ja, ni märker ju själva.

Hursomhelst skulle nu min karaktär ta sig till huvudstaden (som hette något i stil med Stormgard...) och varna kungen för The Darklords.

Själva spelet gick mest ut på att Kettil och Mikael läste upp vad som hände, och att jag då och då fick välja mellan två eller fler alternativ, typ "Väljer du att fortsätta på stigen, eller går du in i skogen?".

Beroende på vad jag valde så hände olika saker. Jag fick också välja fem olika "Disciplines" alltså typ Förmågor, som min karaktär hade, och som kunde hjälpa mig på olika sätt.

Ibland kunde jag också hamna i strid, och fick då slå lite tärningar för att se hur mycket skada jag tog, respektive delade ut.

På det hela taget var spelet underhållande, underbart klyschigt, och ganska spännande, om än linjärt.

På slutet av äventyret lyckades jag nå fram till huvudstaden och varna kungen (yes!). Kungen talade då sedan om för mig, att för att besegra Darklords, skulle man vara tvungen att hitta det legendariska magiska svärdet The Sommerswerd! (Ja, ni läste rätt, SommerSWERD). Kungen frågade om jag ville bege mig iväg för att hitta swerdet.

Man tackar ju inte nej till en episk quest, liksom...

Väntar med spänning på att få köra nästa del.

Våra hjältar väcktes som bekant mitt i natten av ett pistolskott. Ljudet hade kommit från köket!

Nyväckta och något förvirrade sprang Vera, Klas och Ruppert dit, och väl där möttes de av en förfärlig syn. På golvet, i en växande pöl av mörkt blod, låg Herr Alvin.  

RP sprang genast fram till honom, och Ruppert kunde snabbt konstatera att han var död. Dödsorsaken var dock inte från ett pistolskott. Faktum är att Ruppert inte kunde finna ett enda spår av pistolskott varken på Alvins kropp, eller i resten av rummet. Alvin hade istället blivit knivhuggen till döds, vilket tydligt syntes av de många sticksår som täckte hans livlösa kropp.

Klas, Vera och Ruppert begav sig alltså tillbaka mot herrgården för att vila och inta middag tillsammans med Alvin och hans tjänstefolk. De berättade för honom om mordet, och om mutanterna (som var 10 stycken blev jag nyligen informerad om av vår SL). Alvin berättade då att de troligen tillhörde den rörelse av mutantextremister som opererade i staden, då de var kända för sitt uttryckta hat mot människor. Vi frågade oss lite smått varför borgmästaren skickat iväg hela milisen för att leta efter nåt rövarband när det verkade finnas värre hot inne i själva stan, men nåja.

Alvin berättade också för rollpersonerna att han fått ett meddelande. Närmare bestämt en lapp som knutits runt en sten som slängts in genom hans fönster. Alvin visade lappen för rollpersonerna, och där stod ungefär "Passa dig" eller nåt liknande generiskt hot. Hursomhelst uppfattade Alvin det som en varning (nähä?).

Nåja. Till slut fick i alla fall rollpersonerna sätta sig ner, slappna av, glömma dagens alla vedermödor och njuta av ett gott mål mat. Under middagen passade våra hjältar på att lära känna tjänstefolket i huset lite bättre, och det hela var mycket trevligt. Klas undrade visserligen var liket från kvinnan de hittat mördad låg, eftersom han kände sig lite sugen. "Vadå, hon är ju DÖD, det är inte som att hon bryr sig!", men överlag var det ändå trevligt.

Under middagen kom plötsligt en man i fina kläder in, med en automat (robot) tätt i hasorna. Han ignorerade rollpersonerna och gick direkt fram till Alvin och tog honom åt sidan. Det verkade som om mannen var mycket upprörd, och han och Alvin hade en mycket hetsig, och inte alls så tyst, konversation. En av mutanterna som arbetade i huset förklarade att mannen var Roger, Alvins bror. Från konversationen lyckades rollpersonerna uppfatta så mycket som att Roger verkade mycket upprörd över att Alvin låtit "det där mutantpacket" bo under deras tak, och sade att hans beteende var oacceptabelt, och att Alvin drog skam över släkten Rimmfrosts namn. Därefter marcherade Roger ut ur matsalen, fortfarande tätt följd av sin automat.

Klas, Vera och Ruppert gick så småningom till sängs, och somnade alla in, trötta efter den långa dagen.

Mitt i natten väcks de plötsligt av en skarp smäll. Ett pistolskott!

Fortsättning följer...

Satt här nu på morgonen och tänkte tillbaka på Pokémon och Digimon. Jag kommer ihåg att jag blev så jävla arg när Digimon kom istället för Pokémon, eftersom det var så otroligt uppenbart fantasilöst och endast för att mjölka mer pengar ur Pokémon-vågen. Jag menar, upplägget var ju helt värdelöst. Pokémon hade ju charm, spänning och dessutom så fanns det ju hela tiden ett mål för Ash (huvudpersonen för er oallmänbildade), ju mer han tränade sig och sina pokémon, desto starkare blev de. Pokémonen utvecklades först när de nått en viss nivå.

Men i Digimon däremot kunde de små monsterjävlarna utvecklas fram och tillbaka mellan olika stadier hela tiden, hur de ville, typ. Värdelöst. Redan om man jämför seriernas intron så ser man hur otroligt dåligt Digimon är jämfört med Pokémon.

Idag är det dags för rollspel igen. Med alla odds blir det Mutant: Undergångens Arvtagare. Jag återkommer senare med en vidare rapport om vad Klas, Vera och Ruppert råkat ut för.

Måste bara skriva om hur underbart, UNDERBART det är att det nya avsnittet av tv-serien The Big Bang Theory har kommit.




Den här serien är ett riktigt måste för alla som är ens lite inne på rollspel, tv-spel, dataspel, fysik, serier eller överhuvudtaget något som är nördigt. Den är således den ultimata tv-serien.

Klicka här för att komma till hemsidan där man kan kolla på HELA AVSNITT.

Skriv gärna vad ni tycker om serien. Om ni ogillar den är ni visserligen värdelösa människor, men ni får väl skriva det ändå, om ni måste.

PUSS!

När våra hjältar sprang mot platsen därifrån skriket kom så möttes de av en fasansfull syn. På marken i en gränd låg två blodiga, till synes döda, människor. En man och en kvinna. Inga spår av en förrövare syntes någonstans. Doktor Rupperts tränade öga såg dock snabbt att de två människorna var vid liv, om än illa därann.

Gruppen satte nu snabbt igång med att försöka förbinda de två sårade och samtidigt leta spår efter förrövarna till dådet. Ja, utom råttan Klas då. Han resonerade som så att offren ändå var människor, så varför skulle han bry sig, de brydde sig ju inte om honom. Efter en blanding av hot och övertalning från resten av gruppen deltog dock även Klas i arbetet.

När Vera och Klas undersökte längre in i gränden hörde de plötsligt ett rop ovanför sig, och ner från takåsarna hoppade ett antal mutanter (fyra? kommer inte riktigt ihåg) i varierande form och storlek. Med dragna vapen gick de till anfall mot Vera och Klas. Klas, som lagt märke till att två av de anfallande mutanterna var muterade råttor, precis som han själv, försökte prata sig ur situationen.
"Hörni grabbar, faaan jag e råtta också vettni, vi e ju på samma tiiiim...", försökte han.
"Förrädare!", vrålade mutanterna till svar, och gick till anfall.

En kort men intensiv strid följde, och snart hade våra hjältar drivit mutanterna på flykt. Efter striden meddelade Ruppert att han hade lyckats rädda mannens liv. Kvinnan hade tyvärr dött av sina skador, trots att Ruppert hade utfört första hjälpen på henne med superb skicklighet.

Utan att kunna reda ut mordet ytterligare för tillfället förde våra vänner de två människorna till stadens sjukstuga, och begav sig sedan tillbaka mot Alvins och Rogers herrgård.

Fortsättning följer...

Ja, våra hjältar Klas, Vera och Ruppert hade ju som bekant fått i uppdrag av staden Hugahults borgmästare att agera milis i staden under en veckas tid, då den ordninarie milisen var bortsänd på jakt efter en banditliga.

Hjältarna tackade såklart ja, och blev sedan presenterade för Alvin Rimmfrost, en IMM som de skulle få bo hos medan jobbet utfördes. Alvin tog med dem till sin bostad, en stor herrgård i den lilla stadens utkanter, där han bodde tillsammans med sin bror, Roger.

Alvin visade runt RPna i huset, och presenterade dem för tjänstefolket. Dessa bestod av Buttlern Ville - en grönhudad muterad människa -, Kocken Laban - en muterad gris, samt tjänsteflickan Elleonora - en muterad människa med fyra armar i varierande storlek.

Efter detta begav sig gruppen ut i staden för att utföra sin plikt som ställföreträdande milis. Staden var lugn hela passet igenom, men just som skiftet tagit slut och gruppen möttes upp för att bege sig tillbaka till herrgården, hördes ett skrik av smärta skära genom luften. Skriket tycktes komma västerifrån, så gruppen begav sig snabbt dit för att hjälpa vem det än var som var i nöd.

Fortsättning följer.